Dennis och jag ställde in Solvalla Swimrun och satsade på Koster Swimrun som gick av stapeln den 3 oktober 2015. Lite kul var att jag i samma veva pratade jag med Peter Lundegårdh i en intervju i Dagens Industri om min förvandling från vanlig joggare till swimrunner.
I intervjun så pratade vi lite om Koster Swimrun men även hur jag gav mig in på det här. Timingen kändes helt rätt.
Koster Swimrun arrangeras av Petter Askergren och hans fru Michaela Fröstad i samarbete med Ö till Ö. Det är ett swimrun-kändislopp där jag för första gången såg de som jag bara sett i sociala medier och i Ö till Ö race reports tidigare; Daniel Hansson, Lelle Moberg, Jonas Colting, Eva Friedman, Anna Wretling, Mats Andersson, Peter Oom och extremskidlegenden Sverre Liliequist och många fler. Kanske inte kändisar för de flesta, men för oss i kretsen så är några av dem legender. Jag gillar det. Jag har respekt för de här personerna och de har inspirerat mig så jag var jätteglad att få tillfället att vistas i deras närvaro och för mig var det stort.
Första kvällen förlöpte rätt lugnt med middag på Strandkanten där man bjöds på buffé bestående av köttfärssås och spaghetti. Perfekt uppladdning och inga krusiduller.
Jag och Dennis hade våra respektive med oss så vi sov i olika rum och möttes upp till
frukost. Kaffe, croissant, godsaker… allt onyttigt vi kunde hitta. Vi hade med oss Energetics flytande gels och ClifBar Bloks i dräkterna. Vi hade rätt dålig koll förutom att Dennis inte gillar gels. Jag hade inga referenser.
Utrustning:
- HEAD Tiger Mid glasögon
- HEAD Neo Bandana (använde det aldrig)
- HEAD Swimrun Race dräkt (klippta ben och 1/4 klippta armar)
- IceBreaker merinoull t-shirt (V-Ringad)
- GoGoCo kompressionsstrumpor
- Inov-8 X-Talon 190
- SOAK PowerHand paddlar
- HEAD SwimRun dolme runt benet
- Elastisk lina
Jag glömde något att ha på underkroppen så under dräkten körde jag ”Texas”. Vi hade också varit väldigt oroliga för alla brännmaneter så vi använde en solkräm från Apoteket för att skydda oss mot dessa skräckinjagande varelser.
Starten gick från en båt i sundet mellan Syd- och Nord-Koster där starten helt enkelt gick till så att de som ville pinna på hårdast stod längst fram. Har ingen aning om vilka de var. Vi var inte några av dem utan vi stod någonstans i mitten och höll hårt i vår lina för att inte trassla in oss i hoppet. Simningen gick några hundra meter och man gick upp i strålande sol precis bredvid den restaurang där vi kvällen innan ätit middag.
Det har gått snart ett år sedan loppet så minnet av sträckorna i sig är rätt luddiga, men jag minns att första sträckan gick över grusvägar, klippor och sedan ner i vattnet. De flesta simningar var i rätt oskyddat öppet hav, men inga vågor att tala om direkt. Vattentemperaturen som många pratat om skulle ligga runt 10 grader, låg runt 14. Inga problem där och inga brännmaneter heller. Solkrämen var garanterat bortspolad efter några simningar.
Jag kände snabbt att BodyGlide runt halsen inte hjälpte och dräkten i kombination med tröjan under började skava. Rejält.
Vi tuggade på och ganska snart fick Dennis kramp i handen så vi tog det lite lugnt. Löpningarna var ganska korta och alla över klippor så löpningen fick inget flyt utan det var bara att ta det försiktigt. Petter hade dragit banan över en av sina favoritklippor att hoppa ifrån och Sverre Liliequist gjorde en legendarisk back-flip.
Loppet var absolut fantastiskt och de flesta löpningarna var över klippor. Simningarna i fantastiska vatten. Men, Koster Swimrun är ett +20km löpning lopp och 2015 var simningarna totalt 6 km, vilket inte är gjort i en handvändning. Det tar på krafterna och arrangörerna hade satt ut många energistationer längst vägen.
Mot slutet började vi se flera som var tröttare än vad vi var och på en klippa träffade jag ett mix-team som fastnat på en klippa. Hon var helt slut och jag gav henne en tub Bloks och mer eller mindre hällde ner det i halsen på henne. Hoppas att det funkade. Vi tuggade på.
Vi kom till loppets längsta löpning som var 6 km och jag ville dra på rätt hårt, men här hade Dennis som varit vårt lags starka simmare fått slut på krafterna och bad mig att dra vilket jag gjorde.
Vi kom fram till en lång simning mot slutet som kändes rätt tung och ensam men vi tog oss igenom den och över några vackra klippor och snart började vi se hamnen och Ekenäs. Loppet var över för vår del och vi möttes av Petter som stolt arrangör tog emot alla i mål till några sköna beats som jag helt glömt bort vilka de var. Brukar ha koll på dem…
Medalj? Absolut. Stor som ett runt knäckebröd och skinande. Som det ska vara. Man fick även en liten 5 cl flaska Fernet i sin Goodiebag som smakade fantastiskt då jag kom upp till vårt hotellrum. Skavsåren på halsen var riktigt nedriga men i övrigt var jag sjukt nöjd och glad. Festen kunde börja.
Festen bestod av en jättebra middag med prisutdelning och utlottning av både Sjöö-Sandström klockor och gigantiska flaskor Fernet Branca. Det verkade som alla gick till samma bord… Inte vårt.
Kvällen förflöt av snack med nya såväl som halv-nya bekanta. Väldigt kul och trevligt och jag önskar jag hade festat på hårdare, för jag kände jag var värd det, men jag var för trött. 2015 var ett tufft startår för mig inom swimrun och säsongen var över. På sätt och vis…
Det var superkul att köra ett lopp med Dennis. Vi hade längtat efter det här och placering spelar ingen roll för oss så länge vi genomför loppet. Vi är kompisar och det är mycket det som swimrun handlar om för mig.
JÄRNVILJA / IRON WILL 