Hyperoxiträning WTF?!

Hyperoxiträning eller Syrgasträning som det är mer känt som är inte något nytt. Träningsformen har funnits sedan 50-talet och har använts mycket inom elitidrotten. Löplabbet erbjuder det här till oss vanligt dödliga i sitt testlabb på Kungsgatan i Stockholm. Det är mig veterligen det enda stället i Europa som erbjuder syrgasträning till oss vanliga dödliga.

Jag hade givetvis inte hört talas om detta förrän Philip aka Sir RunALot aka Svettpahjarnan Robson började med det tidigare i år som ett komplement till sina 8-10 mil om dagen på cykel i jobbet som cykelbud. Han talade väldigt varmt om det och han gav mig ett pass i födelsedagspresent så för tre veckor sedan var det dags för mig.

Det råder lite skilda meningar om Hyperoxiträning och dess effekter eller om det rent utav är doping. Instruktören Aron frågar mig på mitt första pass varför jag valt att komma dit? Ja varför är jag där? Philip sa till mig att gå dit, så jag gick dit, är väl det enklaste svaret men jag behöver verkligen få upp flåset till Rockman Swimrun och finns det ett sätt att nå en bättre syreupptagningsförmåga snabbare så tänker jag hoppa på det. Tveklöst. Jag väger 90kg och har verkligen inte en kropp gjord för löpning. Den är gjord för att lyfta vikter och tyngre muskler är inte det jag behöver just nu. Det är dags att dra igång.

20 min uppvärmning på band utan mask. De höjer lite mot slutet i ett par omgångar, lite som ett exempel på vad komma skall. Jag kliver av, går på toaletten, dryper av svett från det varma rummet och tar en klunk vatten, sedan drar allvaret igång. Masken kopplas på och vid varje hård inandning får jag en skjuts syrgas. 6 x 3 min hårda intervaller. Mellan varje intervall ber de mig peka på en skala hur jävlig jag känner mig. Borgs skala heter den. Den går mellan 0-20 och motsvarar ungefär din maxpuls / 10. Jag når snabbt toppen av skalan och då drar hela helvetet igång. Varje intervall är max+. Jag går hem med darr i benen och en känsla i kroppen av att jag måste slå Philip på käften när vi ses nästa gång.

Sedan dess har jag varit tillbaka tre gånger och under de passen även tagit blodprov för att mäta min mjölksyratröskel. Har det funkat? För mig, absolut. Det är hårda träningspass. Mycket hårda. Eftersom jag även kompletterat med backintervaller i Hammarbybacken och vanliga löprundor på mellan 10-15 km så har mina ben tagit lite stryk.

Både jag och Philip tycker mycket om den kontrollerade träningsmiljön och han som har IronMan Kalmar framför sig med drömmar och att kvala in till Kona, så är det här perfekt. För mig så MÅSTE jag få bättre kondition och jag har svårt att få in mer kvalitetspass i veckorna än jag får idag. I vinter blir det ännu svårare.

Jag kan verkligen rekommendera syrgasträning till dig som vill mäta hur du ligger till och för att toppa din form. För dig som motionerar och vill köra milen på under timman, så fortsätt med dina pass. Det här är inte för dig tycker jag och risken att du skadar dig eller tar ut dig för hårt, vilket jag gjorde, är hög, även om det är en kontrollerad miljö med superduktiga instruktörer.

Jag gillar intervaller på bana eller backar mest, men de har alltid varit ganska korta. Jag har svårt att motivera mig själv att köra längre intervaller och därför passar den här träningsformen mig mycket bra.