Race report available in English right HERE.
Var ska jag börja…
Final 15 är kanske inte ett tufft lopp. Eller? Jag rekommenderar det till alla som vill börja med swimrun och som känner att insteget är för stort. Det här är ett lätt, kul, intensivt och tufft lopp. Det är trots allt slutet på världsmästerskapen i swimrun. Man springer över helig mark för swimrunners och över en etapp i världsmästerskapen där de flesta stirrar ner i avgrunden och målbilden ligger längre och längre bort. Kul hur som helst!
Jag hade så mycket sett fram emot att göra ett lopp med min vän Philip ”Svettpahjarnan” Robson, aka SirRunALot, aka…. S.. Jag kommer till det.
Jag älskar uthållighetssport. Så är det. Jag älskar äventyret. Jag älskar variationen som swimrun erbjuder där man inte vet vad som väntar runt nästa hörn (trots att man alltid skriver ner de där jävla sträckorna på paddlarna). Det är fantastiskt.
Ö till Ö Final 15 kanske jag inte tog på allvar, eller gjorde jag det? För Philip som gjort Ö till Ö fem (5) gånger så var det underbart. ”Första gången att få springa den där jävla sträckan och njuta av det.” Jojjo!
Fuck it, nu kör vi. Philip hämtar upp mig och vi kör till Årsta Brygga där man stått och huttrat flera gånger. Vi åker ut mot Utö och träffar på lite swimrun-kompisar på båten. De flesta verkar vara de som inte ska tävla i Ö till Ö följande måndag, av naturliga skäl.
Väl på Utö så byter vi om och den chartrade båten går till Ornö kl 11. Utrustning – check!
Utrustning:
- HEAD Tiger Mid glasögon
- HEAD Aero Swimrun Race dräkt (klippta ben och 1/5 klippta armar)
- HEAD Swimrun väst över merino ull t-shirt
- FusionComp3 tights
- Colting Wetsuits CalfGuards
- GoGoCo kompressionsstrumpor
- Hoka One One ATR Challenger 2 (jag förklarar senare)
- Strokemaster mid paddlar
- Dolme av en vanlig gul barnsimdyna (modifierad), fastsatt vid linan med ett band från simglasögon (elastiskt)
- Elastisk lina med en lätt men hållbar krok på mitten mellan oss
- Garmin Fenix 3 HR
- 3 SIS Gel med Coke och Berry smak (med koffein, 400 kcal per tub)
Jag har slitits lite med skador sedan Rockman Swimrun så jag proppar i mig Voltaren innan jag drar på mig allt.
Vi hoppar på båten mot Ornö och stämningen är hög. Förstagångs-swimrunners och veteraner så som Björn Englund och min partner Philip Robson blandas i en härlig
swimruncocktail. Racebrief är mest nostalgi och de vanliga säkerhetsföreskrifterna, men framförallt så trycker Mikael Lemmel och Mats Skott om den familjära känslan som jag älskar så mycket med swimrun. Alla stöttar alla. Inga jävla divalater här inte.
Starten går kl 12. 15… sharp… uppför backen med Ornö Kyrka på höger sida. Vi drar på rätt hårt i 4:30 tempo för att komma förbi klungan och det verkar som de flesta har samma inställning.
Vi kör på och hoppar i vattnet. Klockan är ställd på 40 min för jämt energiintag. Bullriga minnen hur vi kom i men det gick smidigt, men vi gjorde den stora missen att koppla ihop våra linor och körde bara med Philips lina så linan var allt för kort. Simningen på 900 m mellan Kyrkviken och Ängsholmen är lugn men adrenalinet är högt och mycket simmare i vattnet. Vi blir påsimmade flera gånger och några nybörjare simmar parallellt med lina vilket fungerar ungefär som en trål och vi simmar rakt in i deras lina. Bökigt och rörigt värre. Jag gillar ett par kortare simningar innan man kommer in i de längre men här är det loppets längsta simning först.
Vi kliver upp på land och både jag och Philip känner oss rätt irriterande över att vi fick en rätt dålig start och kör på upp för samma backe som vi började uppför, denna gång till vänster efter Ornö Kyrka. Asfalt…. asfalt och mer asfalt. Jag avskyr asfaltstöpning och mina ben tar mycket stryk, trots att jag springer i Hoka One One som jag även gjorde på Utö Swimrun.
Jag avskyr den här typen av löpning. Det är vedervärdigt så här tidigt i ett lopp och jag förstår varför Ornö, inte bara för de smått skräckinjagande 22 km mitt i Ö till Ö, har en stämpel i swimrunkretsar. För mig var det här inte bra. Vaden gjorde ont. Foten gjorde ont och det var inget kul.
Efter ca 6 km kommer vi in på en skogsstig och det är lite kul trailöpning. Det gillar jag eftersom jag bara springer trail. Motivationen går upp och vi tuggar på. Ett par kortare +300 m simningar och vi kommer in på en 1800 m löpning igen. Nu har vi gjort halva loppet.
Vi drar på och nu börjar ö hoppningen vilket vore sjukt kul men jag har galet ont hela vägen. Någonstans på vägen stannar jag och frågar Philip om det är normalt att foten skakar okontrollerat. Han säger ”Jag vettifan, vi kör på.” Hela tiden känner jag att det här är mitt sista lopp för säsongen. Det som skulle bli så sjukt kul. Jag får kriga med min kompis Philip.
Den här sträckan var otroligt rolig och fin. Korta löpningar och korta simningar om vartannat i otroligt vacker skärgårdsmiljö. Löpningarna ligger på mellan 2km och 300m och simsträckorna allt mellan 80 och 300 m. Jag kan verkligen tänka mig känslan när man gjort Ö till Ö och kommit så här långt. Så nära mål och så sjukt rolig swimrun.
Vi går i mål på nätt och jämt tre timmar och det känns helt ok. Det var oerhört kul att tävla med Philip. Det var oerhört tråkigt att ha ont. Jag sa att det här loppet var mitt sista för säsongen och kanske blir det så. Kanske inte. Vi får se.
Vad som gick rätt:
- Partner (se ovan)
- Inget experimenterande… 40 minuters energiintag.
- Dräkten… Head Aero Swimrun dräkt… herrejävlar vilken suverän dräkt.
- Motivation
- Kamratskap
Vad som gick fel:
- Jag hade så jävla ont att allt kändes fel. Jag älskar swimrun men när det är så här så blir det bara fel.
- Dolmen. Fan vad den trasslar.
Nåväl. Jag bryter ALDRIG. Det finns inte i mitt vokabulär. Om inte huvudet är avskiljt från kroppen eller att jag har likfläckar så bryter jag inte. Det spelar ingen roll hur ont jag har.
Jag ser jättemycket fram emot nästa säsong och att bli bättre. Skriver mer om det här året senare. Nu får ni njuta av alla krigare på Ö till Ö i morgon. Jag kommer att följa flera av dem; Elin Lilja & Jonas Colting (Team Colting Wetsuits), Marika Wagner & Staffan Björklund (Vinnare Mix 2015), Daniel Becker & James Pratt (Team Sportextreme) och Petter Askergren och Mårten Vidlund (Team Addnature/Heja Stina) och många många fler. Förutsatt att SAS levererar bra in-flight internet så kommer jag att ständigt ladda om min browser för att följa er tappra krigare på Ö till Ö. Kör så jävla hårt nu. Ni är hjältar!
Bilder på Flickr från Ö till Ö Final 15:
JÄRNVILJA / IRON WILL 