Borås Swimrun 2017 – Race Report #Kondoren

No pain, No Gain, No Rain, Insane…. Så står det på en av de många skyltar som möter de tävlandes längst banan på Borås Swimrun. Det stämmer (förutom regnet). Borås Swimrun är ett riktigt skogshuggarlopp och inget man river av i en handvändning, men fruktansvärt kul och oerhört vacker bana.

Jag anmälde mig och Philip strax efter jag kom hem från förra årets Borås Swimrun som jag gjorde med Ulf Hausmann (Race Report). Jag tänkte banan skulle passa honom och att det skulle vara kul att göra ett lite tuffare lopp ihop.

För er som inte känner Philip så är han något av en legend inom swimrun med fem Ö till Ö i ryggen och kunnig inom det mesta. En person jag ser mycket upp till helt enkelt och som betytt massor för min träning. En bra vän kort och gott.

Vi har tränat mycket ihop under våren, vi gjorde ett mindre lyckat Ö till Ö Final 15 ihop förra året (min fot var trasig) och pratat mycket om hur vi sätter upp våra mål inför säsongen så vi var bra förberedda på det här loppet.

Helgen innan Borås Swimrun så testade vi linor och pratade ihop oss lite om planen inför loppet. Så innan vi sätter igång….

Utrustning:

• Glasögon…. (kommer till det senare)
• HEAD Race våtdräkt
• HEAD Swimrun väst
• TriComp tights (korta)
• Colting Wetsuit Calfguards
• GoGoCo kompressionsstrumpor
• Salomon S-Lab Speed trailskor
• Strokemaster Mid paddlar
• Dubbla HEAD dolmar (hoplimmade)
• 1.5 m elastisk lina med ögla i ena änden och krok vid midjan
• Garmin Fenix 3 HR
• 8 st SIS Gels med koffein
• 4 st CLIF Bloks med koffein
• 8 st Voltaren just in case

Vi tog in på Scandic Plaza i Borås och åt en jättebra middag på Vinci efter tips av Elin Lilja (Tack!). Kvällen fördrevs senare med några korta rundor Mario Kart 8 på Nintendo Switch innan det var dags att sova.

Frukosten var rejäl, lite för rejäl kanske men humöret var på topp så det gick av bara farten. Vi for ut till Almenäs Camping i Philips nyinköpta vrålåk – The Behemoth som tagit oss säkert från kust till kust.

Väl på plats så inser jag att jag glömt mina simglasögon hemma och vi tog nästan för givet att det skulle finnas till försäljning, men det visade sig vara mer eller mindre den enda sportartikel CompressionSports inte sålde. Bummer… Istället kutade jag fram till Elin och frågade om hon hade några tips. Natalie Rec och Jessica Fridlund stod precis bredvid och skulle hämta ut sina saker och Jessica (hör av dig, så skickar jag dig hur många glasögon du behöver kompis!) hade ett par glasögon extra som jag kunde låna. Det räddade min dag. Det hade blivit galet motigt på simningarna annars, så stort tack!!! Jag har sagt det förut, men det som slår mig vid varje lopp är hur familjär stämningen är bland swimrunners.

Starten gick och första löpsträckan är 1 600m med imponerande 120 höjdmeter, så att springa uppför är att be om mjölksyra så det blev raskt travande uppför. Philip och jag hade med oss en GoPro Hero 5 för att kunna dokumentera det här fantastiska loppet. Tyvärr så spelade tekniken oss ett spratt och det blev bara de första 30-40 minuterna innan, under och efter start som hamnade på film.

Right on. Swimruns Ardennerhästar… Första simningen gick som en dans. Mycket folk. Rörigt. Linor. Inga linor. Faktiskt så föredrar jag inga linor på första simningen eftersom det alltid blir kaos. Alla är uppe i varv. Jag försökte mest hålla koll på var Philip var och hans paddlar går inte att se fel på så det var inga problem.

Följande löpningar är i Borås Swimrun tradition uppför, uppför och uppför. Det finns liksom ingen nåd. Trail, grus eller asfalt spelar ingen roll. Allt är uppför. När vi väl fick en chans att pusta ut så tuggade vi på bra i ett lagom tempo. Eftersom jag gjort loppet året innan så visste jag att det jävla uppför skulle fortsätta in i det sista. Samtidigt så hade jag Utö 2017 i huvudet och att jag var tvungen att pressa mig hårdare och där kommer din partner in. Efter min långa simskräck så känns inte simningarna längre som  något jag behöver oroa mig för. Jag hade fortfarande problem med axeln sedan förra säsongen men efter att ha satt den på prov några gånger innan Borås så visste jag att så länge jag aktiverar den så kommer den igång.

Vi springer tillsammans med ett engelskt lag med två herrar som kör sitt första swimrun efter flertalet ultramaraton och det är bra stämning i luften.

Ganska snabbt kommer de längre simsträckorna, med en 800, 650m för att efter en rätt välbehövlig 3.6km löpning ta sig an korsningen över Öresjön. Från en energistation och de väldigt välkomnande hejaropen från markägarna som upplåter sina tomter och mark till oss glana swimrunners så hoppar vi i. Vinden kommer från höger sida, precis som förra året, dock med mindre vågor. Philip tar ut en kurs som är en båge som ligger mycket längre till höger än andra lag. Det visar sig vara en vinnande strategi då vi klipper flera platser på den simningen och även om vi stannar tre-fyra gånger för att ta ut ny kurs under simningen så har vi tagit oss upp i placering. Som sagt, simningarna har varit min stora skräck under mina få år som swimrunner och det känns mycket bra. Linan är aldrig sträckt och även om Philip ligger före hela tiden så behöver han aldrig släpa på mig. När självförtroendet går upp nästa gång kan jag absolut dra / ligga före utan problem. Våra brittiska vänner har dock dragit ifrån och det svider lite.

Vi kliver i land och Philip som inte har samma sälfett som jag är rätt nedkyld. Jag är mest glad att ha det överstökat och vi tuggar på. Samma vänliga bemötande av funktionärer möter oss då vi kliver på land och vi kör på, genom snårskog, vass, högt gräs fram till simningen längst Viskan. Antingen var jag väldigt seg förra året och Ulf fick dra HÅRT eller också var det extremt motströms detta år. Jag pratar snabbt med David Svensson som glatt erkänner sig som skyldig från förra årets banarrangör för den här sträckan och det här året verkar han ännu mera glad. Herrejävlar vilken simning. 300m av motströms, kyla, stockar och … uppblåsbara krokodiler. Det här det här som gör swimrun så sjukt roligt. Michael Lemmel sa till mig en gång att ”resan till tävlingen är halva resan” och så är det. Det finns inga klara ‘ja’ eller ‘nej’ i swimrun och du måste vara beredd på allt. Ditt huvud är din värsta fiende och det fick jag bittert erfara på Utö Swimrun i år då huvudet inte alls var med.

Vi kämpar på i motstömmen och Philip har lite strul med sin lina som fastnar här och var i röran. Jag får upp själförtroendet lite och .. surprise.. surprise väntar på Philip sittande på en stock tills han kommer i fatt. Väl igenom den här surrealistiska upplevelsen så drar vi oss upp på land med hjälp av rep vilket känns rätt macho så börjar en 11km lång löpning över stock och sten, grusväg och asfalt, uppför och nerför. Jag har en enorm pepp och tuggar på med Philip genomfrusen hack i häl tills… en … fluga… eller rättare sagt en bofink eller vad jag än i dag hävdar är en Kondor flyger in i munnen på mig och fastnar i halsen. Philip tycker det är jätteskoj att jag står och hulkar och försöker spy mellan skrattsalvorna och vi kör på genom skogen.

Jag hostar mig igenom den första halvtimman eftersom jag har en livs levande Kondor i halsen men inga ursäkter här inte. Formen är som den är och Philip drar mig med lina som ett ånglok genom fantastiskt fina miljöer. Vi krigar på med ett mixlag som ständigt ligger före oss och hejar på vid en vätskestation där vi sänker tre-fyra muggar Redbull.

Vi drar på tills nästa simning där vi ser samma mixlag som dragit ifrån oss simma…. ryggsim?! Krigarsjälen i oss båda vaknar till liv och vi vill ta en plats. Philip blir som Sitting Bull och ser rött. Vi simmar på som aldrig förr men lyckas inte komma i kapp eftersom de redan var i land när vi klev i. Vi kämpar på över vad man så naivt tror är en lätt löpning så här mot slutet, men icke Herr Colting… 1 900m över stenbumlingar som påminner om The Seaside Sprint från Rockman Swimrun så här går det inte fort. Nästa simning ser vi dem igen, åter igen kämpandes i vattnet och nu ser vi rött. Vi simmar om, och bryter mark på den sista löpningen fram till mål då vi ser våra brittiska vänner (lag CMC) och försöker ta en plats till. Vi lyckas inte med det och springer i mål glada och rätt utmattade.

Borås Swimrun är ett utmanande lopp som ska tas på allvar. Det är inte ett instegslopp i Swimrun. Det är däremot ett fantastiskt swimrun för dig som letar efter något annorlunda och för dig som vill uppleva ett lopp där inget är likt från löpning till löpning, simning till simning. Du får uppleva fantastiska miljöer, fina vatten och fantastiska människor.

Väl i mål så möts vi av Jonas Colting som med ett leende och undrar hur loppet varit. Inga klagomål här inte. Allt var toppen från början till slut. Jag älskar verkligen Borås Swimrun. Det är ett swimrun som erbjuder prövningar och som är väldigt familjärt. Det här var mitt andra Borås Swimrun och jag tänker definitivt ställa upp nästa år. Nu väntar Rockman Swimrun och Ö till Ö World Championship så träna, träna, träna och träna fram tills dess. Och ha lite semester med familjen så klart. Jag älskar den här sporten.

Så innan jag avslutar…

Vad som gick rätt:

+ Partner. Philip är en uthållningsportatlet som ingen annan och en bra vän.

+ Utrustning. Allt klaffade

+ Huvudet. Jag var DÄR och allt kändes kul.

Vad som gick fel: 

– Inget egentligen. Men min löpform måste bli bättre.

– Hur kan jag glömma glasögon??????

Så, med det sagt. Stort tack till Philip för att du är en fantastisk swimrunner och vän, tack till Jonas Colting och Elin Lilja för ett enormt bra arrangemang och tack till Borås för att ni lät oss tokstollar springa över era marker, till barnen i villaområdet som ställt upp egna vätskestationer och tack till alla likasinnade för att den här sporten finns. Love it!

Christofer