Så kom den 24 juli 2015 och det var dags för Amfibiemannen. Jag hade hört att det skulle vara en rätt tuff bana och om värmechocken 2014 då Dennis körde. Konstigt nog var jag inte så nervös.
Som en kort race report kan nämnas; vi simmade åt helvete på första simningen och tappade en hyfsad placering i mitten. Tappade mitt midjeband med alla gels och blev allmänt nervös som den rutinmänniska jag är. Vi simmade med lina, men det var en väldigt statisk lina som vi hela tiden trasslade in oss i. Vi simmade huller om buller och det berodde mest på bristande erfarenhet.
Två slagna hjältar efter genomfört lopp
Efter det gick det sämre och sämre. Jonas trampade ner sig i en kraftledningsgata och vi tappade 10-15 minuter på att gräva fram hans sko. När vi rundat Arholma gick luften ur, Jonas hade kramp i magen och jag var allmän seg. Vi tuggade på och tog oss runt på runt 5 timmar och 30 minuter.
Vad jag lärde mig?
1) Träna mer ihop
2) Träna mer ihop
3) Träna mer ihop.
22 km trail / landsvägslöpning och 5.6 km öppet vatten simning är inget man gör i en handvändning.
Jag var ruskigt revanschsugen efter det här loppet.
JÄRNVILJA / IRON WILL 